Så köper han deras tystnad

På åtta år har Göran Persson gjort sig av med 20 ministrar.Ingen av dem har behövt oroa sig vare sig för jobb eller ekonomi fram till pensionen.

Orsak: om de får fint jobb och hög lön fortsätter de att vara lojala och avslöjar inga hemligheter.

I torsdags rörde statsminister Göran Persson om i grytan igen – knuffade ut några och tog in andra ministrar i sitt kabinett. Expressen har granskat Göran Perssons flyttkaruseller bland ministrarna sedan han blev statsminister 1996.

Landar mjukt
Vad händer med de ministrar som tvingas sluta eller självmant hoppar av? Svar: ingen av dem – med några få undantag – har hamnat i kylan, och ingen har behövt vädja om hjälp hos a-kassan. Tvärtom – Göran Persson visar sina ministrar stor omvårdnad när de har gjort sitt. De får fina jobb och bra lön. I torsdags blev det klart att både biträdande finansministern Gunnar Lund och kommunministern Lars-Erik Lövdén lämnar regeringen. Gunnar Lund får bli ambassadör, sannolikt i Washington.

Inget straff
Lars-Erik Lövdén skickas till Halmstad där han blir landshövding.
Göran Persson:
– Gunnar Lund togs till regeringen för att jobba med EMU, men det blev som bekant inget med EMU. Han hade ett fint jobb i Bryssel dessförinnan och vi kan inte straffa honom med att ge honom ett sämre jobb.

Expressens granskning visar att det bara är en minister som hamnade på gatan: skolministern Ylva Johansson, som blev kär i finansminister Erik Åsbrink och fick lämna jobbet i oktober 1998 utan att få något nytt av Persson.

Blev styrelseproffs
Erik Åsbrink hoppade självmant av jobbet i april 1999 utan att ha något nytt i bakfickan. Han ordnade själv jobb som styrelseproffs och konsult. I kylan – men med furstlig lön – hamnade inrikesminister Jörgen Andersson 1998. Han sattes på näringsdepartementet, fick titeln generaldirektör, och fick göra utredningar.
Och han sitter där än, men har inga arbetsuppgifter.

Skickas vidare
Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren förklarar fenomenet:
– Det är så det går till i politiken och näringslivet – man tar hand om dem man skickar vidare. Dem man skickar vidare skulle kunna ställa till med skada om de var bittra och sysslolösa. Det är ett sätt att behålla informationen i systemet.
Journalisten och samhällsdebattören Anders Isaksson jämför med USA-presidenten Lyndon B Johnsons maxim, som lite fritt översatt var ”det är bättre att ha dem på insidan och låta dem pissa utåt, än att ha dem utanför och pissa in…”
– De vill inte få några fiender. Då fixar man så att de klarar sig och behåller lojaliteten.
Statsvetaren och professorn Tommy Möller menar att det är en tradition i toppolitiken att man i princip är garanterad en hög befattning den dag som man slutar i regeringen. Det gäller också statssekreterarna.
– Det som är skillnaden i dag är att omsättningen på statsråd är mycket större och att det är svårare att hitta arbeten.

Större omsättning
– Jag har tittat på omsättningen av ministrar. Det är en klart mycket större omsättning nu än vad det var under Olof Palmes och Tage Erlanders tid. Rimliga förklaringar är att tempot är högre och man slits ned snabbare. Det är många som tröttnar. En annan aspekt är att Göran Persson har varit frimodig och chansat när han tillsatt ministrar. En del gånger har det gått bra, andra mindre bra. Då blir problemet ännu tydligare, säger Tommy Möller.
Göran Persson:
– Jag har blivit beskylld för att vara brysk med att avsätta statsråd. Men jag vill ha en stor omsättning. Man ska sitta max sex, åtta år i regeringen. Sitter man för länge på samma post – med undantag av statsministern – fastnar man lätt...


* Margareta Winberg drog en vinstlott när hon sparkades ur regeringen. Tjänstebostad i Brasilien och 62 000 kronor i månaden i lön.