Webbfrågan är ett riktigt otyg

Dagstidningarnas så kallade webbfrågor är ett riktigt otyg och ungefär lika seriöst som horoskop. Kvällstidningarna publicerar bådadera. Men jag tror att läsarna av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet skulle protestera om studiet av stjärntecken användes för att göra världen begriplig.

För journalistik handlar väl fortfarande om att på ett seriöst, sant, intressant och relevant sätt beskriva och kommentera verkligheten?

Ändå publicerar både DN och SvD resultatet av webbfrågor dagligdags. Problemet med dessa är att de egentligen inte säger någonting om någonting. Seriösa opinionsundersökningar är däremot en hel vetenskap.

Där satsas stora ansträngningar på att formulera relevanta frågor och göra korrekta urval så att de blir representativa för en viss grupp.

Att tidningarnas webbfrågor ofta är tendentiösa och propagandistiska är ett kapitel för sig. Det jag kritiserar här är att urvalet av dem som besvarar frågorna är helt okänt och därför inte är representativt för någonting.

På sin webbplats skriver också Dagens Nyheter att "Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för internetanvändarna eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat". Varningen avslutas med att resultatet "bör alltså tolkas med viss försiktighet".

Lustigt ordval det där med "viss försiktighet". Det säger ju att det hela i stort sett handlar om relevant information med bara ett visst mått av osäkerhet. Ett mer korrekt förbehåll borde formuleras så här: "De som besvarat enkäten är inte representativa för någonting och därför är webbfrågan totalt värdelös som opinionsundersökning".

Tidigare presenterade DN sitt förbehåll i den tryckta tidningen när resultatet av webbfrågan publicerades. Men nu är det bara nätläsarna som varnas. Läsarna av papperstidningen luras fullt ut att tro att webbfrågan handlar om seriös information.

De som läser webbfrågor i SvD eller Expressen får inte heller veta att webbenkäter egentligen är värdelösa. Inte ens på webben.

Aftonbladets nätupplaga har ett förbehåll som liknar DNs. Fast inte lika pretentiöst formulerat.

Att bevisa att urvalet av dem som besvarar en webbfråga inte är representativt för exempelvis det svenska folket är svårt. Men DN har ett bra exempel på hur snett det kan bli.

5 januari presenterar tidningen svaret på webbfrågan "Har du lämnat Svenska kyrkan?". Det säger sig 38 procent ha gjort. Men här vet vi det rätta svaret. Sedan 1970 är det mindre än tio procent som lämnat kyrkan.

Varför ställer då DN en fråga som man redan vet svaret på? Och sedan publicerar ett svar som är vilseledande. En elak gissning är att DN hoppas att många ska svara att de lämnat kyrkan och på det sättet ge stöd för artikelrubriken "Flykten från kyrkan" som publicerades samma dag som webbfrågan ställdes.

För man behöver inte ha några djupare psykologikunskaper för att förstå att de som har gjort det aktiva valet att lämna kyrkan är mer benägna att besvara webbfrågan än de som fortsätter att vara passiva medlemmar.

Och om man inte "vet" det innan så blir det uppenbart av svaren. Så ett visst värde fanns det ändå i den dagens webbfråga. Fast kanske inte riktigt det som redaktören på DN tänkt sig.

Men jag är inte negativ till alla webbfrågor. När de ställs med förbehåll och med glimten i ögat och enbart publiceras på tidningens webbplats är de acceptabla. Då kan webbfrågan till och med vara på gränsen till underhållande.