Alkoholpolitik i upplösning

Förutsättningarna för den gamla svenska alkoholpolitiken finns inte längre. Uppehållande försvar räcker inte. Frågan måste lyftas till EU-nivån.

Alkoholpolitik i upplösning


Den restriktiva svenska alkoholpolitiken håller på att rasa - och det finns inget skäl att jubla. Med den kraftigt ökande konsumtionen följer alkoholskador, fylleri och våldsbrott. Fler barn tvingas också växa upp i hem där alkoholen härskar.

Sverige tillhör historiskt brännvinsbältet. Vi har starka traditioner av helgfylleri. På 1800-talet höll svenskarna på att supa ihjäl sig. Det födde en motreaktion i form av nykterhetsrörelser och krav på förbud.

Förbudslinjen förlorade knappt och Sverige slapp betala det pris för bristande realism och svag medborgerlig förankring som USA tvingades betala. I stället fick Sverige en politik präglad av strävan att kontrollera försäljningen och hålla nere totalkonsumtionen med hjälp av priset.

Länge fungerade det. Men i dag är förutsättningarna i grunden förändrade, vilket till en del har att göra med EU-medlemskapet. Löftena om att den svenska alkoholpolitiken skulle bestå, som gavs i samband med folkomröstningen 1994, byggde om inte på medvetna lögner så i alla fall på önsketänkande och bristande engagemang.

Införselkvoterna är nu borta och monopolet vacklar. Förra året var ungefär hälften av den alkohol som svenskarna konsumerade köpt på Systembolaget. I Skåne var motsvarande andel bara 28 procent.

Även vinterns mutskandal hotar Systembolaget. Ett monopol som gynnar vissa producenter och leverantörer på andras bekostnad kan beskyllas för att snedvrida konkurrensen. Därmed har Sveriges möjligheter att få gehör inom EU:s institutioner och medlemsländer för uppfattningen att det är folkhälsan som är huvudfrågan försämrats.

Kent Härstedts alkoholinförselutredning kan läsas som ett symptom på tillståndet i svensk alkoholpolitik. Prisinstrumentet som länge var ett effektivt medel att hålla konsumtionsnivån och alkoholskadorna nere fungerar inte längre.

Utredningens huvudförslag, en sänkning av spritskatten med 40 procent, är en anpassning till den nya situationen. Det rör sig om ett slags uppehållande försvar. Hellre än att passivt se hur Systembolaget blir irrelevant ska Sverige anpassa sig och närma sig grannländernas nyligen sänkta alkoholskatter.

Det är inte säkert att det räcker för att rädda Systembolaget. Ingenting tyder heller på att Härstedts spritskattesänkning är mycket till lösning. Nya skatteanpassningar nedåt i våra grannländer kan snart tvinga oss att följa efter igen.

Att blunda och låta den helt dominerande delen av den svenska alkoholkonsumtionen utgöras av i utlandet inköpt alkohol vore emellertid värre. I någon mån är det en fråga om statsinkomster. Men framför allt om riskerna för ökat ungdomsfylleri. En strid ström av privatfordon fyllda med alkohol och hem med lager köpta för flera månader i taget ökar tillgängligheten och försvårar kontrollen.

Sverige har ingen anledning att skämmas för sitt alkoholpolitiska arv. Däremot måste vi inse att tiden för en egen nationell alkoholpolitik är förbi. Det är bara genom framgångar på EU-nivån som vi kan skapa en hållbar alkoholpolitik.

Till en del handlar det om att bryta den nedåtgående spiralen av alkoholskattesänkningar. Men inte bara det. Det behövs också ett utbyte av alkoholpolitiska erfarenheter.

Det finns tecken på att Europas länder närmar sig varandra, inte minst när det gäller synen på rattfylleri. Det är i sig positivt. Indirekt kan det ge skärpta attityder till alkohol och pressa ned totalkonsumtionen i länder där den i dag ligger långt över den svenska.

Samtidigt förändras Sverige. I och med att vårt samhälle blivit mer individualistiskt har toleransen för restriktioner minskat. Konsumtionsmönstret har successivt förändrats i kontinental riktning. Vi dricker mindre sprit, däremot mer öl och vin. Det har inte fått helgfylleriet att försvinna men i någon mån ändrat dess karaktär.

Sveriges ledande politiker försökte sopa alkoholfrågan under mattan i samband med EU-inträdet. Nu måste skadan tas igen. Inte genom att Sverige predikar för andra, utan genom att vi tillsammans med EU:s övriga medlemmar söker nya sätt att hantera att alkohol inte bara är fest utan också våld och social misär.